Jag har ett väldigt hektiskt liv ibland. Som idag...

8:50 ringde väckarklockan. Jag skyndade mig upp och slängde i mig en kopp kaffe. Jag släppte ut Simba för morgonbehovet samtidigt som jag tog en cigg till kaffet. 

När jag skulle ge hunden mat upptäckte jag att den var slut så jag tog det jag hittade för att få lugn på den stackars utsvultna byrackan. En morot, lite godis och rester från igår. 

9:35 sprang jag iväg till Salongen där världens bästa väninna, tillika frisör, väntade. Hon färgade och klippte mitt hår, och färgade och noppade mina ögonbryn, medan jag satt i massagestolen. Efter den behandlingen var jag helt lealös i kroppen när jag stapplade hem för att äta lunch. 

Jag hann ta en snabb sväng med Simba innan det var dags att jäkta tillbaka till samma salong. Denna gång fick jag naglarna fixade av bästa grannen Nagelterapeuten.

Innan jag sprang iväg var jag så snäll att jag tog bort nagellacket.

Jag gnuggade och gnuggade och ingenting hände. När jag slängde en blick på flaskan bredvid mig insåg jag att det var alsolsprit jag använde. Det fungerar inte så bra som lackborttagning kan jag meddela. Däremot var mina naglar desinficerade när jag kom till salongen.

Två timmar senare var jag klar för att gå hem. Väninnan bad mig komma över på en fika. Snäll som jag är uppoffrade jag mig naturligtvis. Hon hade köpt wienersemlor.( Det godaste jag ätit på länge!) Jag blev sittande med paltkoma en lång stund. 

Nu är klockan 17:23, och middagen är äntligen i ugnen.  

Det är ett hundliv man lever.... ;-)

Till helgen händer det spännande saker. Fortsättning följer. 

(Simba har också fått mat nu.)

Måndag 22:30

Ligger i sängen och gör allt annat än det jag borde. Nämligen sova. Tankarna virvlar runt. De flyger fritt, rebelliskt, och vägrar foga sig. Det händer ibland, att de gör revolt mot mitt förnuftiga jag och vägrar följa en logisk och moralisk bana. Men så länge det är trevliga tankar får de sväva omkring lite grann och förgylla min tillvaro en stund. 

Jag har haft en mysig kväll med Lilleman. Det är inte så sällsynt längre, som det en gång var.

Jag läste igenom gamla blogginlägg tidigare ikväll, och då slog det mig med kraft, hur mycket som har hänt med mig och med honom de senaste två åren. Och med storebror. Jag är så glad att jag läste det jag skrivit, så jag till fullo kan förstå vilken resa vi gjort. Jag måste oftare komma ihåg, och uppskatta, var vi är och var vi kommer ifrån.

Vi satt och spelade Simcity tillsammans idag. Jag kan tillåta mig själv att bli riktigt barnslig när jag fastnar i sådana spel. Då jag får använda både min fantasi och min logik.

Vi byggde vår lilla idyll, i en vacker landsbygd, med fjäll, skog och sjöar. Lilleman döpte samhället till Dokkas. Dokkas... paradiset i Lillemans drömmar... :)

När klockan var nio avslutade vi, helt utan protester. Vi låg i sängen tillsammans och lyssnade på musik och småpratade lite tills det var dags att sova. Jag gav Lilleman en godnattkram, släckte lampan och gick ut till mig. Precis som jag inbillar mig att så många mammor gör med sina barn varje kväll.  Precis som jag gjort så många gånger det sista halvåret.

Jag tog med mig telefonen och gick och la mig i min egen säng. Jag bläddrade förstrött runt på facebook medan tankarna vandrade iväg på sitt eget håll. Fjäderlätta tankar burna av fluffiga moln.

Nu låter jag molnen sväva iväg och skingras för vinden, och landar i sängen i mitt vardagsrum. Simba ligger vid min sida och snarkar högljutt. Imorgon är en ny dag med nya utmaningar och nya möjligheter.

Godnatt mina vänner!