Jag har ett väldigt hektiskt liv ibland. Som idag...

8:50 ringde väckarklockan. Jag skyndade mig upp och slängde i mig en kopp kaffe. Jag släppte ut Simba för morgonbehovet samtidigt som jag tog en cigg till kaffet. 

När jag skulle ge hunden mat upptäckte jag att den var slut så jag tog det jag hittade för att få lugn på den stackars utsvultna byrackan. En morot, lite godis och rester från igår. 

9:35 sprang jag iväg till Salongen där världens bästa väninna, tillika frisör, väntade. Hon färgade och klippte mitt hår, och färgade och noppade mina ögonbryn, medan jag satt i massagestolen. Efter den behandlingen var jag helt lealös i kroppen när jag stapplade hem för att äta lunch. 

Jag hann ta en snabb sväng med Simba innan det var dags att jäkta tillbaka till samma salong. Denna gång fick jag naglarna fixade av bästa grannen Nagelterapeuten.

Innan jag sprang iväg var jag så snäll att jag tog bort nagellacket.

Jag gnuggade och gnuggade och ingenting hände. När jag slängde en blick på flaskan bredvid mig insåg jag att det var alsolsprit jag använde. Det fungerar inte så bra som lackborttagning kan jag meddela. Däremot var mina naglar desinficerade när jag kom till salongen.

Två timmar senare var jag klar för att gå hem. Väninnan bad mig komma över på en fika. Snäll som jag är uppoffrade jag mig naturligtvis. Hon hade köpt wienersemlor.( Det godaste jag ätit på länge!) Jag blev sittande med paltkoma en lång stund. 

Nu är klockan 17:23, och middagen är äntligen i ugnen.  

Det är ett hundliv man lever.... ;-)

Till helgen händer det spännande saker. Fortsättning följer. 

(Simba har också fått mat nu.)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Om det räckte att gråta en enda gång. En gång för alla gråta bort all min smärta och längtan för alltid. Låta förtvivlan skölja ur kroppen och låta dig rinna ut ur mitt inre med tårarna. Sen var du borta, och livet gick vidare som om ingenting...

När Lilleman var två år gammal och var svårt sjuk, åkte vi skytteltrafik till sjukhuset, och blev hemskickade som hysteriska föräldrar varje gång. Förutom den sista gången, då hjärntumören upptäcktes, i sista minuten. En vecka till, så hade Lilleman ...

Jag åkte och hälsade på Lilleman i hans nya hem. Han visade stolt upp sitt rum. Det var fräscht och nytapetserat. Han har en liten hall, och ett eget badrum med dusch. En säng, en liten byrå och ett bord och en stol. På anslagstavlan ovanför skrivbor...

Jodå, nu har jag handlat ram till tavlan, lite kläder, pysselgrejer och annat till Lillemans nya hem. Jag ska åka dit lite senare idag och göra "det där mammor vill göra": fixa, trixa, pynta och pyssla om. Och sen ska det kännas så mycket bättre. D...

Och nu står jag här, med alla dessa känslor, som jag inte vet var jag ska ta vägen med. Det är som att måla ett tidlöst konstverk som ingen får se. Vilket slöseri.  ...