Rubriken jag valde till den här bilden är en låt av Eva Dahlgren. Den handlar just om detta. Jag kunde inte beskriva det bättre själv. 

Jag måhända verkar tuff, strukturerad och rationell vid en första anblick. Och det kan jag vara när jag måste det. Därför att jag måste det. Det är så jag får vardagen att fungera. En vardag som kan vara full av kaos om man inte håller huvudet klart. En vardag med diagnoser, läkarbesök, ansökningar, möten och ständiga konfliktlösningar. En vardag där jag är van att allt hänger på mig. Skillnaden mellan vardag och total kaos sitter i varje steg jag tar. Att våga släppa taget och lita på någon annan är en process. En del har till och med tolkat det som kyla. När man lär känna mig på djupet vet man att jag är allt annat än kall. Jag har tvärtom ett ständigt flöde av kärlek till de som står mig nära. Och jag klär av mig naken. Jag blottar mig precis som jag är. Ni är inte många, men ni finns där. Ni som är så viktiga för mig. Ni som sett mig gråta. Er jag bett om hjälp. Er jag släppt in i mitt hjärta och delat mina drömmar med. Jag hoppas att ni vet det.