Jag går en mycket annorlunda midsommar till mötes med blandade känslor. Jag har fått omvärdera mycket i mitt liv den sista tid

 Det har hänt massor, både utanför och inuti mig.

Framför allt har jag vågat öppna porten, och det ångrar jag inte en sekund. De upplevelser det fört med sig vill jag inte vara utan. Jag vill leva mitt liv, inte stå bredvid och titta på. Jag vill känna, älska, skratta, gråta. 

Jag har också fått erkänna mig mänsklig, och vågat nöja mig med det. Det är så jävla svårt att låta andra människor se mig precis som jag är, kantstött och ärrad. Men så befriande. 

Något fantastiskt har hänt då jag vågade öppna min dörr och blotta mig. Ingen sprang iväg. Tvärtom kom  de som redan var nära närmare, och jag släppte in fler i mitt liv. Visst är jag mer sårbar, och det gör ont. Men jag lever. Och shit vad jag lever! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Om det räckte att gråta en enda gång. En gång för alla gråta bort all min smärta och längtan för alltid. Låta förtvivlan skölja ur kroppen och låta dig rinna ut ur mitt inre med tårarna. Sen var du borta, och livet gick vidare som om ingenting...

När Lilleman var två år gammal och var svårt sjuk, åkte vi skytteltrafik till sjukhuset, och blev hemskickade som hysteriska föräldrar varje gång. Förutom den sista gången, då hjärntumören upptäcktes, i sista minuten. En vecka till, så hade Lilleman ...

Jag åkte och hälsade på Lilleman i hans nya hem. Han visade stolt upp sitt rum. Det var fräscht och nytapetserat. Han har en liten hall, och ett eget badrum med dusch. En säng, en liten byrå och ett bord och en stol. På anslagstavlan ovanför skrivbor...

Jodå, nu har jag handlat ram till tavlan, lite kläder, pysselgrejer och annat till Lillemans nya hem. Jag ska åka dit lite senare idag och göra "det där mammor vill göra": fixa, trixa, pynta och pyssla om. Och sen ska det kännas så mycket bättre. D...

Och nu står jag här, med alla dessa känslor, som jag inte vet var jag ska ta vägen med. Det är som att måla ett tidlöst konstverk som ingen får se. Vilket slöseri.  ...