Måndag 22:30

Ligger i sängen och gör allt annat än det jag borde. Nämligen sova. Tankarna virvlar runt. De flyger fritt, rebelliskt, och vägrar foga sig. Det händer ibland, att de gör revolt mot mitt förnuftiga jag och vägrar följa en logisk och moralisk bana. Men så länge det är trevliga tankar får de sväva omkring lite grann och förgylla min tillvaro en stund. 

Jag har haft en mysig kväll med Lilleman. Det är inte så sällsynt längre, som det en gång var.

Jag läste igenom gamla blogginlägg tidigare ikväll, och då slog det mig med kraft, hur mycket som har hänt med mig och med honom de senaste två åren. Och med storebror. Jag är så glad att jag läste det jag skrivit, så jag till fullo kan förstå vilken resa vi gjort. Jag måste oftare komma ihåg, och uppskatta, var vi är och var vi kommer ifrån.

Vi satt och spelade Simcity tillsammans idag. Jag kan tillåta mig själv att bli riktigt barnslig när jag fastnar i sådana spel. Då jag får använda både min fantasi och min logik.

Vi byggde vår lilla idyll, i en vacker landsbygd, med fjäll, skog och sjöar. Lilleman döpte samhället till Dokkas. Dokkas... paradiset i Lillemans drömmar... :)

När klockan var nio avslutade vi, helt utan protester. Vi låg i sängen tillsammans och lyssnade på musik och småpratade lite tills det var dags att sova. Jag gav Lilleman en godnattkram, släckte lampan och gick ut till mig. Precis som jag inbillar mig att så många mammor gör med sina barn varje kväll.  Precis som jag gjort så många gånger det sista halvåret.

Jag tog med mig telefonen och gick och la mig i min egen säng. Jag bläddrade förstrött runt på facebook medan tankarna vandrade iväg på sitt eget håll. Fjäderlätta tankar burna av fluffiga moln.

Nu låter jag molnen sväva iväg och skingras för vinden, och landar i sängen i mitt vardagsrum. Simba ligger vid min sida och snarkar högljutt. Imorgon är en ny dag med nya utmaningar och nya möjligheter.

Godnatt mina vänner!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Om det räckte att gråta en enda gång. En gång för alla gråta bort all min smärta och längtan för alltid. Låta förtvivlan skölja ur kroppen och låta dig rinna ut ur mitt inre med tårarna. Sen var du borta, och livet gick vidare som om ingenting...

När Lilleman var två år gammal och var svårt sjuk, åkte vi skytteltrafik till sjukhuset, och blev hemskickade som hysteriska föräldrar varje gång. Förutom den sista gången, då hjärntumören upptäcktes, i sista minuten. En vecka till, så hade Lilleman ...

Jag åkte och hälsade på Lilleman i hans nya hem. Han visade stolt upp sitt rum. Det var fräscht och nytapetserat. Han har en liten hall, och ett eget badrum med dusch. En säng, en liten byrå och ett bord och en stol. På anslagstavlan ovanför skrivbor...

Jodå, nu har jag handlat ram till tavlan, lite kläder, pysselgrejer och annat till Lillemans nya hem. Jag ska åka dit lite senare idag och göra "det där mammor vill göra": fixa, trixa, pynta och pyssla om. Och sen ska det kännas så mycket bättre. D...

Och nu står jag här, med alla dessa känslor, som jag inte vet var jag ska ta vägen med. Det är som att måla ett tidlöst konstverk som ingen får se. Vilket slöseri.  ...