Rubriken jag valde till den här bilden är en låt av Eva Dahlgren. Den handlar just om detta. Jag kunde inte beskriva det bättre själv. 

Jag måhända verkar tuff, strukturerad och rationell vid en första anblick. Och det kan jag vara när jag måste det. Därför att jag måste det. Det är så jag får vardagen att fungera. En vardag som kan vara full av kaos om man inte håller huvudet klart. En vardag med diagnoser, läkarbesök, ansökningar, möten och ständiga konfliktlösningar. En vardag där jag är van att allt hänger på mig. Skillnaden mellan vardag och total kaos sitter i varje steg jag tar. Att våga släppa taget och lita på någon annan är en process. En del har till och med tolkat det som kyla. När man lär känna mig på djupet vet man att jag är allt annat än kall. Jag har tvärtom ett ständigt flöde av kärlek till de som står mig nära. Och jag klär av mig naken. Jag blottar mig precis som jag är. Ni är inte många, men ni finns där. Ni som är så viktiga för mig. Ni som sett mig gråta. Er jag bett om hjälp. Er jag släppt in i mitt hjärta och delat mina drömmar med. Jag hoppas att ni vet det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Om det räckte att gråta en enda gång. En gång för alla gråta bort all min smärta och längtan för alltid. Låta förtvivlan skölja ur kroppen och låta dig rinna ut ur mitt inre med tårarna. Sen var du borta, och livet gick vidare som om ingenting...

När Lilleman var två år gammal och var svårt sjuk, åkte vi skytteltrafik till sjukhuset, och blev hemskickade som hysteriska föräldrar varje gång. Förutom den sista gången, då hjärntumören upptäcktes, i sista minuten. En vecka till, så hade Lilleman ...

Jag åkte och hälsade på Lilleman i hans nya hem. Han visade stolt upp sitt rum. Det var fräscht och nytapetserat. Han har en liten hall, och ett eget badrum med dusch. En säng, en liten byrå och ett bord och en stol. På anslagstavlan ovanför skrivbor...

Jodå, nu har jag handlat ram till tavlan, lite kläder, pysselgrejer och annat till Lillemans nya hem. Jag ska åka dit lite senare idag och göra "det där mammor vill göra": fixa, trixa, pynta och pyssla om. Och sen ska det kännas så mycket bättre. D...

Och nu står jag här, med alla dessa känslor, som jag inte vet var jag ska ta vägen med. Det är som att måla ett tidlöst konstverk som ingen får se. Vilket slöseri.  ...