Sömn. Det tar mer och mer utrymme i mina tankar och i min planering. Jag bara m å s t e få mina åtta timmar. Om jag inte får dem sammanhängande under en natt, kretsar tankarna kring hur jag ska ta igen den förlorade sömnen mest effektivt och utan att störa nästa natts sovtimmar.

Den forna partypinglan får nu abdikera. När jag har gäster börjar jag gäspa vid midnatt och räkna timmar. Jag tittar menande på klockan och sträcker demonstrativt på armarna.

När jag var yngre så kunde jag gå direkt från en fest till jobbet. Om jag var nykter då vill säga. Det där med sömn var ovidkommande. Sova gör man i graven, sa jag. Fyra timmars sömn, sex timmar, vad spelar det för roll om man har roligt. Sen sov jag till elva på morgonen så fort jag fick chansen. 

Ibland inbillar jag mig att jag fortfarande är 20. När jag ser mig i spegeln på morgonen ryggar jag tillbaka och undrar vem den där tanten är, och hur hon kom dit. 

 Då och då trotsar jag naturlagarna, sminkar bort de värsta rynkorna, och går ut med mina vänner, och låtsas vara 20 igen. Morgonen efter inser jag varje gång att, nej, tjugo år är jag inte längre. 

Acceptans är en skön känsla. Att ligga i sängen nu är också en skön känsla. Det är helt okej att vara lite äldre än tjugo.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Om det räckte att gråta en enda gång. En gång för alla gråta bort all min smärta och längtan för alltid. Låta förtvivlan skölja ur kroppen och låta dig rinna ut ur mitt inre med tårarna. Sen var du borta, och livet gick vidare som om ingenting...

När Lilleman var två år gammal och var svårt sjuk, åkte vi skytteltrafik till sjukhuset, och blev hemskickade som hysteriska föräldrar varje gång. Förutom den sista gången, då hjärntumören upptäcktes, i sista minuten. En vecka till, så hade Lilleman ...

Jag åkte och hälsade på Lilleman i hans nya hem. Han visade stolt upp sitt rum. Det var fräscht och nytapetserat. Han har en liten hall, och ett eget badrum med dusch. En säng, en liten byrå och ett bord och en stol. På anslagstavlan ovanför skrivbor...

Jodå, nu har jag handlat ram till tavlan, lite kläder, pysselgrejer och annat till Lillemans nya hem. Jag ska åka dit lite senare idag och göra "det där mammor vill göra": fixa, trixa, pynta och pyssla om. Och sen ska det kännas så mycket bättre. D...

Och nu står jag här, med alla dessa känslor, som jag inte vet var jag ska ta vägen med. Det är som att måla ett tidlöst konstverk som ingen får se. Vilket slöseri.  ...