Ibland undrar jag i hemlighet om jag har en släng av Asperger jag med. Fast å andra sidan undrar jag det om rätt många.

Det är det där med relationer, förväntningar och krav, som är så knepigt ibland. Och då pratar jag inte om kärleksrelationer, det är i en egen division. Nej, vanliga mellanmänskliga relationer, vänner och bekanta.

Precis som med kärleken dyker jag rätt in i vänskapsrelationer med hela mitt hjärta. Jag har inte så många ytliga bekanta. Vinner någon min vänskap så är det på riktigt. Och några få utvalda räknar jag som mina närmaste vänner, och dem är jag lojala och trogna och vårdar ömt, som om de var min syster eller bror.

Och där kom vi till den ömmande punkten. För precis som när man blir kär, så händer det då och då att objektet för mina varma känslor inte uppfattar vår relation på samma sätt. Då jag tycker att vi kommit varandra så nära, att vi snudd på är bästa vänner, ser min vän MIG som en i raden av alla nya roliga bekantskaper. Och som det oftast är i såna fall, svalnar intresset rätt snabbt, när jag är utforskad, och nya jaktmarker ska besökas.

Faktum är, att det känns lika förödmjukande att känna sig dumpad, eller negligerad, av en vän, som av en potentiell pojkvän. Speciellt om man räknat in den vännen till sina närmsta. Man står där med långnäsa, och känner sig ganska dum. Det är bara att sopa upp resterna av sitt krossade ego, och stapla vidare. Man har i alla fall en till vän på Facebook...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Om det räckte att gråta en enda gång. En gång för alla gråta bort all min smärta och längtan för alltid. Låta förtvivlan skölja ur kroppen och låta dig rinna ut ur mitt inre med tårarna. Sen var du borta, och livet gick vidare som om ingenting...

När Lilleman var två år gammal och var svårt sjuk, åkte vi skytteltrafik till sjukhuset, och blev hemskickade som hysteriska föräldrar varje gång. Förutom den sista gången, då hjärntumören upptäcktes, i sista minuten. En vecka till, så hade Lilleman ...

Jag åkte och hälsade på Lilleman i hans nya hem. Han visade stolt upp sitt rum. Det var fräscht och nytapetserat. Han har en liten hall, och ett eget badrum med dusch. En säng, en liten byrå och ett bord och en stol. På anslagstavlan ovanför skrivbor...

Jodå, nu har jag handlat ram till tavlan, lite kläder, pysselgrejer och annat till Lillemans nya hem. Jag ska åka dit lite senare idag och göra "det där mammor vill göra": fixa, trixa, pynta och pyssla om. Och sen ska det kännas så mycket bättre. D...

Och nu står jag här, med alla dessa känslor, som jag inte vet var jag ska ta vägen med. Det är som att måla ett tidlöst konstverk som ingen får se. Vilket slöseri.  ...