Jag gick ut för att rasta hunden för en liten stund sedan.

Luften var hög och klar och lite kylig. Solen sken på trädens färgsprakande löv.

Jag mindes plötsligt att det var så här hösten brukade kännas.

Det var så länge sedan sist.

Så länge sedan jag drog in den kalla, tallbarrsdoftande luften genom näsan, lyssnade på de fallna lövens prasslande under mina fötter. Så länge sedan jag gick så sakta genom skogen, och bara njöt av tystnaden.

När jag kom in igen, var det med en ny slags sinnesro i hjärtat. En tillfredsställelse över livet, precis som det är. Ingen önskan om nåt annat. Bara jag, Lilleman och hunden, i vår lilla lägenhet, med Storeman som besöker oss ibland. Just nu är det allt jag behöver.

Min längtan finns, och den är verklig. Jag välkomnar den, och låter den vila i mitt hjärta. Jag vet att en dag blir den verklighet. Men just nu, idag, vill jag leva det liv jag lever.

 

Sofia

8 oktober 2011 12:51

Du skriver så vackert, kusin! Påminner mig om din yngsta systers dikter... Önskar av hela mitt hjärta att du skall vara lycklig!! <3

Maja

8 oktober 2011 14:59

Tack hjärtat! Har med åren lärt mig att inte jaga lyckan. Livet är en kamp, och så kommer det alltid att vara. För att känna lycka, måste man hitta den i sig själv, genom att se de gåvor som kommer till en varje dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Om det räckte att gråta en enda gång. En gång för alla gråta bort all min smärta och längtan för alltid. Låta förtvivlan skölja ur kroppen och låta dig rinna ut ur mitt inre med tårarna. Sen var du borta, och livet gick vidare som om ingenting...

När Lilleman var två år gammal och var svårt sjuk, åkte vi skytteltrafik till sjukhuset, och blev hemskickade som hysteriska föräldrar varje gång. Förutom den sista gången, då hjärntumören upptäcktes, i sista minuten. En vecka till, så hade Lilleman ...

Jag åkte och hälsade på Lilleman i hans nya hem. Han visade stolt upp sitt rum. Det var fräscht och nytapetserat. Han har en liten hall, och ett eget badrum med dusch. En säng, en liten byrå och ett bord och en stol. På anslagstavlan ovanför skrivbor...

Jodå, nu har jag handlat ram till tavlan, lite kläder, pysselgrejer och annat till Lillemans nya hem. Jag ska åka dit lite senare idag och göra "det där mammor vill göra": fixa, trixa, pynta och pyssla om. Och sen ska det kännas så mycket bättre. D...

Och nu står jag här, med alla dessa känslor, som jag inte vet var jag ska ta vägen med. Det är som att måla ett tidlöst konstverk som ingen får se. Vilket slöseri.  ...