Direktlänk till inlägg 6 oktober 2011
Så har jag då gjort allt det där jag borde...
och livet går vidare som om inget hänt.
Lilleman fick ett utbrott som kom från avgrunden igår. Och när jag stod där kändes det som om jorden rämnade under fötterna. Jag undrade om jag verkligen skulle orka.
Men när han satte sig på golvet och började gråta, så var alla dessa tankar borta, och bara mitt blödande modershjärta fanns kvar.
Sedan satt vi på soffan och käkade godis och såg på film som om inget hänt.
Och han lovar mig att det aldrig ska hända igen. Och jag lovar honom att jag ska vara tålmodig.
Och jag önskar, jag önskar, att det är sant.
Om det räckte att gråta en enda gång. En gång för alla gråta bort all min smärta och längtan för alltid. Låta förtvivlan skölja ur kroppen och låta dig rinna ut ur mitt inre med tårarna. Sen var du borta, och livet gick vidare som om ingenting...
När Lilleman var två år gammal och var svårt sjuk, åkte vi skytteltrafik till sjukhuset, och blev hemskickade som hysteriska föräldrar varje gång. Förutom den sista gången, då hjärntumören upptäcktes, i sista minuten. En vecka till, så hade Lilleman ...
Jag åkte och hälsade på Lilleman i hans nya hem. Han visade stolt upp sitt rum. Det var fräscht och nytapetserat. Han har en liten hall, och ett eget badrum med dusch. En säng, en liten byrå och ett bord och en stol. På anslagstavlan ovanför skrivbor...
Jodå, nu har jag handlat ram till tavlan, lite kläder, pysselgrejer och annat till Lillemans nya hem. Jag ska åka dit lite senare idag och göra "det där mammor vill göra": fixa, trixa, pynta och pyssla om. Och sen ska det kännas så mycket bättre. D...
Och nu står jag här, med alla dessa känslor, som jag inte vet var jag ska ta vägen med. Det är som att måla ett tidlöst konstverk som ingen får se. Vilket slöseri. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | |||
10 |
11 | 12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 | 27 |
28 | 29 | 30 |
|||
31 |
|||||||||
|