06:30

Väckarklockans envisa signal skär in genom märg och ben, och får håret att resa sig på mig. Märkligt egentligen, jag har valt den mildaste och trevligaste av alla väckningssignaler. Hur som helst betyder det att jag måste kliva upp och ta tag i morgonen. Men kanske inte riiiktigt än... Bara tio minuter till...

06:40

10 minuter till kan jag ligga kvar, jag hinner ändå...

06:50

Men egentligen tar det bara en halvtimme att bli klar...

07:00

Tredje gången gillt. Nu finns ingen återvändo.

"Lilleman, dags att kliva upp!"

"Men bara tio minuter till, mamma?"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Om det räckte att gråta en enda gång. En gång för alla gråta bort all min smärta och längtan för alltid. Låta förtvivlan skölja ur kroppen och låta dig rinna ut ur mitt inre med tårarna. Sen var du borta, och livet gick vidare som om ingenting...

När Lilleman var två år gammal och var svårt sjuk, åkte vi skytteltrafik till sjukhuset, och blev hemskickade som hysteriska föräldrar varje gång. Förutom den sista gången, då hjärntumören upptäcktes, i sista minuten. En vecka till, så hade Lilleman ...

Jag åkte och hälsade på Lilleman i hans nya hem. Han visade stolt upp sitt rum. Det var fräscht och nytapetserat. Han har en liten hall, och ett eget badrum med dusch. En säng, en liten byrå och ett bord och en stol. På anslagstavlan ovanför skrivbor...

Jodå, nu har jag handlat ram till tavlan, lite kläder, pysselgrejer och annat till Lillemans nya hem. Jag ska åka dit lite senare idag och göra "det där mammor vill göra": fixa, trixa, pynta och pyssla om. Och sen ska det kännas så mycket bättre. D...

Och nu står jag här, med alla dessa känslor, som jag inte vet var jag ska ta vägen med. Det är som att måla ett tidlöst konstverk som ingen får se. Vilket slöseri.  ...