Nu har jag städat och rensat och skurat golven så de blänker. Inte en pinal står på fel ställe. I köket har jag satt upp alldeles nya julgardiner. Solen lyser in genom fönstren men avslöjar inga glömda dammkorn.

Jag har ställt fram adventsljusstaken, och hängt upp en nyinköpt stjärna i vardagsrummet. En jullöpare ligger på vardagsrumsbordet. På bordet står det dyra blockljuset på ett kaffefat.

Jag spelar jullåtar på Spotify på högsta volym. Det doftar nystädat, och lite matos hänger kvar efter lunchen.

Ute ligger ett tunt täcke av vitaste snö, som gnistrar av solens strålar. Himlen är blå, och jag kan känna hur kylan biter i kinderna på de förbipasserande.

För några dagar sedan var det plusgrader, himlen var grå, och marken täckt av lera efter alla regnskurar. Idag är allt perfekt En harmonisk sinnesbild av julefrid. Allt är precis som det ska en första advent. Nästan allt.

Jag sitter här ensam och insuper alla känslor och förnimmelser. Jag förundras över just detta, att det bara är jag här. Jag tänker på hur alla mina vänner en efter en hittar någon, och alla de firar jul med. Hur mina barns far ska fira jul med en helt ny familj. Här blir bara jag och mina barn. Den minsta skaran någonsin i mitt liv under en jul.

Jag letar efter känslan jag borde ha. Jag gräver i mitt inre efter sorgen och saknaden. Jag väntar på tårarna, som jag fällt så många under detta år. Men inget händer. Det enda jag kan hitta är en sentimental resa i minnen. Inte smärtsam, inte lycklig, bara en resa.

Ett sting av sorg kommer över mig. Sorg över att en familj är splittrad, och inget blev som vi tänkt oss. Men jag saknar inte något, och är inte rädd för att fira denna jul. Det blir min och barnens jul. Denna jul ska vara vår start på ett nytt år och ett nytt liv. En ny, lite mindre, familj, men med ett hem fyllt av mer kärlek och lycka än där funnits på mycket länge.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Om det räckte att gråta en enda gång. En gång för alla gråta bort all min smärta och längtan för alltid. Låta förtvivlan skölja ur kroppen och låta dig rinna ut ur mitt inre med tårarna. Sen var du borta, och livet gick vidare som om ingenting...

När Lilleman var två år gammal och var svårt sjuk, åkte vi skytteltrafik till sjukhuset, och blev hemskickade som hysteriska föräldrar varje gång. Förutom den sista gången, då hjärntumören upptäcktes, i sista minuten. En vecka till, så hade Lilleman ...

Jag åkte och hälsade på Lilleman i hans nya hem. Han visade stolt upp sitt rum. Det var fräscht och nytapetserat. Han har en liten hall, och ett eget badrum med dusch. En säng, en liten byrå och ett bord och en stol. På anslagstavlan ovanför skrivbor...

Jodå, nu har jag handlat ram till tavlan, lite kläder, pysselgrejer och annat till Lillemans nya hem. Jag ska åka dit lite senare idag och göra "det där mammor vill göra": fixa, trixa, pynta och pyssla om. Och sen ska det kännas så mycket bättre. D...

Och nu står jag här, med alla dessa känslor, som jag inte vet var jag ska ta vägen med. Det är som att måla ett tidlöst konstverk som ingen får se. Vilket slöseri.  ...