När jag kom hem från jobbet idag, så trött att det susade i öronen, hade jag två brev i fönsterkuvert som väntade. Båda adresserade i mitt nya namn. Det ena från Skatteverket. Det var en bekräftelse på att jag nu bytt både för- och efternamn. Det andra från Transportstyrelsen, om förnyelse av körkortet. Jag hade också fått ett bvrev från Försäkringskassan om beviljat halvt vårdbidrag.

Jag tog med mig hunden ut på en liten promenad. Det hade börjat skymma. En lätt bris blåste upp alla löven på marken med jämna mellanrum, och åstadkom ett lätt prasslande och susande ljud, som påminde om vågors brus. Jag kände en inre ro och tillfredsställelse jag inte känt på mycket länge. Jag log för mig själv där jag gick, och såg nog lite fånig ut för de förbipasserande. En känsla spred sig från bröstkorgen ut i hela kroppen. En förvissning om att allt bara blir bättre nu, och att jag äntligen landat. Är det det som kallas lycka?

Svackor kommer säkert att komma, men inga mer avgrundsdjupa hål skall jag längre falla i, det lovar jag.

Aldrig mer fastna i självömkan och förtvivlan, aldrig mer hysteriskt festa för att glömma. Bara leva i nuet, njuta av allt som finns här och nu, gråta när jag är ledsen och skratta när jag är glad. Och alltid säga precis som det är. Alltid våga satsa för att kunna vinna. Alltid leva livet fullt ut.

Nu börjar mitt liv.