Har blivit fixerad vid besöksstatistik. Jag bara måste kontrollera antalet besökare varje gång jag går in på bloggen. Nej, det är inte sant, förresten. Jag går in på bloggen för att kontrollera statistiken. Så fixerad är jag.

Jag har upptäckt att antalet besökare är rätt miserabelt. Delar jag inte med mig av inläggen på facebook har jag högst fem besökare under en dag. De dagar jag inget har skrivit är det två besökare som varit in på min sida, om jag har tur. Jag är lite nyfiken på vilka dessa två trogna läsare är. Som kommer tillbaka dag efter dag och kontrollerar om jag skrivit något mer.

Självklart funderar jag lite över vilka de andra är. Om det finns någon som hittat sidan av en slump och tycker att den är rätt trevlig, eller om alla är vänner, kusiner och arbetskamrater.

 

Åsa Järleros

25 november 2011 09:21

Jag är en av de två som går in dagligen och tittar om du uppdaterat bloggen. (Inte så spännande att det var jag kanske).
Hittade den via FB och du skriver så otroligt bra! Personligt och med värme och humor.

Kramar Åsa

Maja

25 november 2011 10:28

Hihi! Hur spännande som helst, att det var du Åsa! Jätteroligt att du gillar den! Tack!

 

Mirela

25 november 2011 19:09

Jag går inte in dagligen, men däremot läser jag när du delar med dig länken på facebook.

Maja

26 november 2011 22:31

...å nu gör jag det hela tiden igen. :)

 

Sofia L.

30 november 2011 23:13

Jag har lagt till dig i min blogglista - så jag kollar om du skrivit något nytt nästan varje dag! :) Fortsätt skriv! Du rör vid mina hjärtesträngar... Kraaaam från kusinen!

Maja

1 december 2011 19:13

Hinner tyvärr inte skriva varje dag, som jag önskar, men tack! Kraaam!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Om det räckte att gråta en enda gång. En gång för alla gråta bort all min smärta och längtan för alltid. Låta förtvivlan skölja ur kroppen och låta dig rinna ut ur mitt inre med tårarna. Sen var du borta, och livet gick vidare som om ingenting...

När Lilleman var två år gammal och var svårt sjuk, åkte vi skytteltrafik till sjukhuset, och blev hemskickade som hysteriska föräldrar varje gång. Förutom den sista gången, då hjärntumören upptäcktes, i sista minuten. En vecka till, så hade Lilleman ...

Jag åkte och hälsade på Lilleman i hans nya hem. Han visade stolt upp sitt rum. Det var fräscht och nytapetserat. Han har en liten hall, och ett eget badrum med dusch. En säng, en liten byrå och ett bord och en stol. På anslagstavlan ovanför skrivbor...

Jodå, nu har jag handlat ram till tavlan, lite kläder, pysselgrejer och annat till Lillemans nya hem. Jag ska åka dit lite senare idag och göra "det där mammor vill göra": fixa, trixa, pynta och pyssla om. Och sen ska det kännas så mycket bättre. D...

Och nu står jag här, med alla dessa känslor, som jag inte vet var jag ska ta vägen med. Det är som att måla ett tidlöst konstverk som ingen får se. Vilket slöseri.  ...