Jag blundar hårt och försöker bevara denna känsla inom mig. Precis det här vill jag bevara i mitt inre länge, länge, och plocka fram de dagar som inte är lika hoppfulla. De dagar då livet känns obeskrivligt tungt och svårt. För sådana dagar kommer att komma, det vet jag lika säkert som att denna dag inte  är en av dem.

Nej, inget särskilt har hänt idag. Ingen har gjort eller sagt något som fått mig i denna sinnesstämning. Inte ens vädret är på min sida. Det är en typisk grådaskig, ljummen höstdag.

Det är en känsla av styrka som kommer från mitt djupaste inre. En förvissning om att jag vet hur jag ska gå vidare. Jag klarar det mesta nu. Jag har det jag behöver för att vara lycklig. Jag har mina barn som jag älskar mer än något annat, ett jobb jag trivs med och är bra på, pengar så jag klarar mig o Lilleman, och äkta vänner som finns där när jag verkligen behöver dem. De är inte många, men de jag har är värda mer än någon man jag någonsin älskat.

De vänner som har försvunnit när livet har varit tufft, saknar jag inte. Jag ser inte tillbaka en enda gång.

Jag behöver ingen som visar vägen, ingen som säger hur jag ska gå, ingen som bär mig. Det enda jag behöver är någon som går bredvid mig ibland, och tar min hand när jag snavar.

Jag var på möte på Lillemans skola idag igen Jag har drivit igenom de handlingsplaner jag begärt, och håller på att övertala dem att vidga sin horisont med nya metoder. Jag fick Lilleman att gå och lägga sig i tid igår och stiga upp i tid imorse.

Jag har lärt mig att vara ärlig och rak i min kommunikation både i arbetet, hemma, mot myndigheter och vänner, och jag ser resultat efter resultat. Allt går kanske inte precis som jag vill, men som det ska, och fram för allt vet jag och min omgivning var vi har varann. Hoppet är dock det sista som överger människan, och det var precis som det stod på en FB-status häromdagen: Jag tar alltid ut lyckan i förskott, om det sen inte blir som jag tänkt, har jag i alla fall varit glad fram tills dess! Därav min nya profilbild på fb, för att alltid påminna mig om att: ALLT KOMMER ATT BLI BRA.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Om det räckte att gråta en enda gång. En gång för alla gråta bort all min smärta och längtan för alltid. Låta förtvivlan skölja ur kroppen och låta dig rinna ut ur mitt inre med tårarna. Sen var du borta, och livet gick vidare som om ingenting...

När Lilleman var två år gammal och var svårt sjuk, åkte vi skytteltrafik till sjukhuset, och blev hemskickade som hysteriska föräldrar varje gång. Förutom den sista gången, då hjärntumören upptäcktes, i sista minuten. En vecka till, så hade Lilleman ...

Jag åkte och hälsade på Lilleman i hans nya hem. Han visade stolt upp sitt rum. Det var fräscht och nytapetserat. Han har en liten hall, och ett eget badrum med dusch. En säng, en liten byrå och ett bord och en stol. På anslagstavlan ovanför skrivbor...

Jodå, nu har jag handlat ram till tavlan, lite kläder, pysselgrejer och annat till Lillemans nya hem. Jag ska åka dit lite senare idag och göra "det där mammor vill göra": fixa, trixa, pynta och pyssla om. Och sen ska det kännas så mycket bättre. D...

Och nu står jag här, med alla dessa känslor, som jag inte vet var jag ska ta vägen med. Det är som att måla ett tidlöst konstverk som ingen får se. Vilket slöseri.  ...