Vad är lycka?

Är lycka ett varaktigt tillstånd man måste sträva efter? Eller är lycka en känsla man skapar själv? Är lycka något man uppnår efter lång tids självutveckling, eller något man söker i nuet?

Uppnår man lycka då man finner den Sanna kärleken eller blir ekonomiskt oberoende? Eller kan lycka vara att spela Yatzy med  goda vänner en lördag natt , och skratta så man får ont i magen, och så man glömmer alla bekymmer för en stund?

Varje dag bekymrar jag mig för hur jag ska få pengarna att räcka månaden ut. Varje dag bekymrar jag mig för hur det ska gå för Lilleman denna dag. Varje dag tänker jag på om jag ger Storeman tillräcklig tid och uppmärksamhet. Varje dag gör det ont i mitt hjärta när jag tänker på att jag snart inte ska få laga favoriträtter och plåstra om sår på min lilla kille längre. Varje dag gör det ont i mitt hjärta när jag ser på min Storeman och inser hur många år han blivit försummad, och nu måste klara sig själv snart igen. Och jag känner mig så ensam och utlämnad i detta stora ogripbara.

Så kommer kvällen, och goda vänner med stora hjärtan kliver över mitt staket med en öl eller kaffe i handen. En efter en droppar de in. Och vi skrattar, retas, lyssnar på musik eller spelar Yatzy. Då försvinner allt annat, och bara nuet finns. Jag känner mig inte ensam, jag känner mig omgiven av kärlek. Mina barn låter sig också svepas in i detta täcke av trygghet för en stund, och jag ser hur deras ögon lyser upp när de får vara en del av gemenskapen.

Då är jag lycklig. Jag kanske gråter imorgon, men idag är det sann Lycka jag känner. Den lyckan bär mig under veckan som kommer. Den bär mig de stunder då saker flyger i huset, då ångesten går att ta på hos Lilleman, då hans pappa inte säger hej till honom då de möts på gården. Den bär mig då jag tjatar på Storeman att ta tag i sitt liv, trots att han bara vill klamra sig fast i sin trygga sfär.

Jag är lycklig. Hur underligt det än kan låta är jag Lycklig. Jag är lycklig för att jag har axlar att luta mig emot då allt är tungt. Jag har energi att hämta, så att jag orkar ta tag i allt, och påverka mitt och barnens liv. Det är det viktigaste av allt, att ett myrsteg i taget förändra det man kan i sitt liv. Resten lämnar jag åt tiden att ordna.

Så mitt svar är: Lycka är något du skapar själv, av det du har.

Något har hänt...

Det känns som om jag vaknat ur en lång tids dvala. Kanske för att det äntligen händer saker runt omkring mig. Saker utvecklas även utanför min påverkans-sfär. Så jag vaknar och känner lust igen. I alla meningar. 

Så nu börjar jag igen där jag slutade sist. Välkomna tillbaka till mitt liv!