Om 45 minuter är det tisdag. Ångesten börjar komma. Allt börjar bli så verkligt nu. Allt som jag lyckats hålla ifrån mig. Mina tankar har varit sakliga och rationella de sista veckorna. Nu känns de mer som ett rejält tilltrasslat garnnystan. Jag försöker förtvivlat hitta ändarna, så jag kan reda ut härvan i mitt huvud.Varför går tiden alltid så fort när man vill ta vara på varje minut? Hur vet man att man fattar rätt beslut?Jag vet att det är rätt, jag vet att det är bra. Jag vet att det kommer att hända bra saker nu.Men ikväll är det tungt.