Lilleman har påbörjat inskolningen på E. Jag har varit nervös för den dagen. Extremt nervös. Det visade sig vara slöseri på energi.

Igår när han var där ville han inte åka hem på den utsatta tiden, utan gärna stanna några timmar till.

På kvällen sa jag att han skulle gå och sova, och påminde honom om att han skulle sova på E nästa dag. Han hörde fel, och svarade: Jooo, jag VILL sova på E imorgon.

Nu är han där, och allt flyter fortfarande på. Peppar, peppar... Och jag känner mig alldeles handfallen då bara Simba är hemma. Ingen annan än jag bestämmer över fjärrkontrollen. Jag kan sitta och dricka kaffe hos grannen hur länge jag vill, utan att någon undrar var jag är.

Men i ärlighetens namn, kan han inte streta emot liiite??? Bara sådär lagom, så jag får känna mig viktig i hans liv? Det här går så smidigt så det nästan är läskigt.

Ja, jag vet att jag ska vara tacksam. Och förmodligen kommer jag ångra att jag skrev detta när smekmånaden är över.

Jag är verkligen glad över att vi  träffat så rätt. Dessa förbjudna tankar behöver bara få sitt utlopp de med.

Imorgon bitti kommer Lilleman hem igen, för att stanna över helgen. Sedan börjar vägen mot framtiden!

 

Sofia L.

27 augusti 2012 21:05

Du och dina pojkar finns i mina tankar! Jag har full förståelse för att det är ett tungt val - men, jag tror att du gjort det som är bäst för din Lilleman OCH dig själv.
Om hjälpen finns där - så måste man kunna utnyttja sig av den! Lycka till med ALLT!!! Kramar norrifrån! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Om det räckte att gråta en enda gång. En gång för alla gråta bort all min smärta och längtan för alltid. Låta förtvivlan skölja ur kroppen och låta dig rinna ut ur mitt inre med tårarna. Sen var du borta, och livet gick vidare som om ingenting...

När Lilleman var två år gammal och var svårt sjuk, åkte vi skytteltrafik till sjukhuset, och blev hemskickade som hysteriska föräldrar varje gång. Förutom den sista gången, då hjärntumören upptäcktes, i sista minuten. En vecka till, så hade Lilleman ...

Jag åkte och hälsade på Lilleman i hans nya hem. Han visade stolt upp sitt rum. Det var fräscht och nytapetserat. Han har en liten hall, och ett eget badrum med dusch. En säng, en liten byrå och ett bord och en stol. På anslagstavlan ovanför skrivbor...

Jodå, nu har jag handlat ram till tavlan, lite kläder, pysselgrejer och annat till Lillemans nya hem. Jag ska åka dit lite senare idag och göra "det där mammor vill göra": fixa, trixa, pynta och pyssla om. Och sen ska det kännas så mycket bättre. D...

Och nu står jag här, med alla dessa känslor, som jag inte vet var jag ska ta vägen med. Det är som att måla ett tidlöst konstverk som ingen får se. Vilket slöseri.  ...