Direktlänk till inlägg 12 december 2011
Jag var på huvudkontoret idag. Jag hade tänkt prata med regionchefen om min tanke på att eventuellt sjukskriva mig, när hon ropade in mig på sitt kontor. Hon ville berätta för mig att vår metodvägledare måste vara hemma med sin sjuka dotter resten av året. Att enhetschefen är sjukskriven året ut var alla redan medvetna om. "Så det är du som måste hålla ställningarna nu, Maja. Du måste driva allt nu! ...Och hur går det för dig på hemmaplan då?" Jag blev tyst ett tag, innan jag sa med ett litet leende på läpparna: "Nej, det vågar jag inte berätta för dig."
Jag hade vår kontaktperson på habiliteringen i telefon lite senare under dagen. Jag berättade för henne om natten, då jag varit vaken med muskelryckningar och frossa, om hur min fibromyalgi har försämrats drastiskt den senaste tiden. Det var första gången jag nämnde min sjukdom för henne. Sen berättade jag för henne om förmiddagen, om hur jag inte ens vågar nämna mina funderingar om sjukskrivning just nu.
"Maja, om ekrarna går av en efter en, kan man inte bara fortsätta cykla på som inget hänt."
Om det räckte att gråta en enda gång. En gång för alla gråta bort all min smärta och längtan för alltid. Låta förtvivlan skölja ur kroppen och låta dig rinna ut ur mitt inre med tårarna. Sen var du borta, och livet gick vidare som om ingenting...
När Lilleman var två år gammal och var svårt sjuk, åkte vi skytteltrafik till sjukhuset, och blev hemskickade som hysteriska föräldrar varje gång. Förutom den sista gången, då hjärntumören upptäcktes, i sista minuten. En vecka till, så hade Lilleman ...
Jag åkte och hälsade på Lilleman i hans nya hem. Han visade stolt upp sitt rum. Det var fräscht och nytapetserat. Han har en liten hall, och ett eget badrum med dusch. En säng, en liten byrå och ett bord och en stol. På anslagstavlan ovanför skrivbor...
Jodå, nu har jag handlat ram till tavlan, lite kläder, pysselgrejer och annat till Lillemans nya hem. Jag ska åka dit lite senare idag och göra "det där mammor vill göra": fixa, trixa, pynta och pyssla om. Och sen ska det kännas så mycket bättre. D...
Och nu står jag här, med alla dessa känslor, som jag inte vet var jag ska ta vägen med. Det är som att måla ett tidlöst konstverk som ingen får se. Vilket slöseri. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
||||||
5 | 6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 | 13 | 14 |
15 |
16 |
17 | 18 |
|||
19 | 20 |
21 |
22 | 23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|