Idag var jag hos läkaren äntligen, och nu är jag sjukskriven tre veckor framåt. Inte så kul för plånboken, men nu vet jag i alla fall att ingen väntar på mig på jobbet. Kanske får jag då kraft att ändra vår situation.

Jag känner mig väldigt splittrad till detta att gå hemma tre veckor. Jag slipper skuldkänslorna och stressen varje gång jag måste stanna hemma från jobbet, men har inget att gå iväg till för att byta miljö och byta fokus. En hobby kommer vara livsnödvändig för mig, om jag inte ska börja spela på läpparna....

Idag ringde blomsterhandeln i Knivsta och sa att de skulle komma med ett blomsterbud imorgon. Och jösses vad pirrigt och förväntansfullt det blev på en gång! Skulle tro att det är från jobbet, men jag är ju som ett barn när det gäller presenter och överraskningar! Jag verkligen älskar det! Och den här känslan, innan jag vet vem det är ifrån, är härlig. Detta är bara andra gången i mitt liv jag får blomsterbud. Första gången var från mina föräldrar, när jag fyllde trettio tror jag.

På julafton blir det bara jag och Lilleman. Jag gör allt för att ordna en mysig jul för oss, men jag kan inte ljuga, det känns sorgligt och märkligt att fira julafton bara vi två. Jag försökte övertala honom att åka iväg med mig, men det gick han inte med på. Vi får nog ta en förändring i taget. Men jag lovar, aldrig mer ensam på julafton!