Himmelens stjärnor

och Guds alla änglar

Jag ber

Ge mig kraft.

Jag sjunker till marken

Jag går inte mer

På knä

Ber om kraft

Tisdag morgon. Jag sitter hemma med en son som inte kommer upp ur sängen. Jag fortsätter fundera över liknelsen med ekrarna. Vilka är ekrarna, och har jag några kvar?

Familj, vänner, kärlek, jobb, hälsa, ekonomi och fritidsintressen.

Det är de ekrar jag kommer fram till att jag måste ha för att ett liv ska fungera.

Jag går igenom alla delar en efter en. Hur sköra är inte dessa ekrar i detta stadie av livet? Flera har gått av, andra är väldigt sköra.

Nu förstår jag varför mina vänner är så viktiga för mig, varför jag lägger så mycket energi på att vårda de relationerna. Och varför jag saknar så förtvivlat de jag inte får träffa så ofta.

Det är den enda ekern som fortfarande är hel.

Det är den ekern som bär upp mig just nu.

Navet som håller ekrarna på plats är styrkan i mitt eget Jag, den grund jag har att stå på.

Det är den sista styrkan som får mig att be om hjälp från den sankmark jag hamnat i.

Jag cyklar på en trasig cykel, och hjulen fastnar i leran. Jag har en vilja att komma därifrån, men blir tröttare och tröttare ju längre jag cyklar. Jag behöver hjälp. Jag ber dig, från mitt bottenlösa hjärta, sätt på dig stövlar, kliv ner i min lera, och räck mig din hand.