Ingen som följer mig på Facebook har väl missat att jag varit i Gällivare de senaste dagarna. Inte heller kan någon ha missat att jag har njutit enormt, och Lilleman likaså. 

Vi har varit ute i den vackra naturen så mycket som möjligt. Grillat korv på Dundret, kört skoter, bara legat på liggunderlaget i snön och lapat vårsolen. Allt har gått lite långsammare än vanligt, allt har varit lite stillsammare, fridfullare. Lilleman har haft ett inre lugn jag inte sett på mycket länge. 

Idag satt vi på flyget hem, och Lilleman la huvudet i mitt knä och somnade. Jag vågade inte röra högerarmen av rädsla för att väcka honom. Jag kände hur den sakta domnade bort, men ville hålla kvar magin så länge som möjligt. Min son som låg i min famn och sov fridfullt.  Min fria arm använde jag till att torka tårarna som rann obönhörligen från ögonen. Jag kunde inte låta bli att undra hur länge det skulle dröja till jag får uppleva något liknande igen. 

När vi kom hem väntade Storebror och vår labrador på oss. Det var härligt att vara efterlängtade, även om jag kan önska mer och mer att det fanns någon som längtar efter mig lite extra. Jag är ju värd att längtas efter... :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Om det räckte att gråta en enda gång. En gång för alla gråta bort all min smärta och längtan för alltid. Låta förtvivlan skölja ur kroppen och låta dig rinna ut ur mitt inre med tårarna. Sen var du borta, och livet gick vidare som om ingenting...

När Lilleman var två år gammal och var svårt sjuk, åkte vi skytteltrafik till sjukhuset, och blev hemskickade som hysteriska föräldrar varje gång. Förutom den sista gången, då hjärntumören upptäcktes, i sista minuten. En vecka till, så hade Lilleman ...

Jag åkte och hälsade på Lilleman i hans nya hem. Han visade stolt upp sitt rum. Det var fräscht och nytapetserat. Han har en liten hall, och ett eget badrum med dusch. En säng, en liten byrå och ett bord och en stol. På anslagstavlan ovanför skrivbor...

Jodå, nu har jag handlat ram till tavlan, lite kläder, pysselgrejer och annat till Lillemans nya hem. Jag ska åka dit lite senare idag och göra "det där mammor vill göra": fixa, trixa, pynta och pyssla om. Och sen ska det kännas så mycket bättre. D...

Och nu står jag här, med alla dessa känslor, som jag inte vet var jag ska ta vägen med. Det är som att måla ett tidlöst konstverk som ingen får se. Vilket slöseri.  ...