Tiden på E lider mot sitt slut. Vi planerar för framtiden. Återigen står jag inför avslut och avsked och en oviss framtid. Och som alltid är det så svårt för mig att hantera. Att släppa taget. Och när jag inte kan säga det, skriver jag det. Här är mailet jag aldrig skickade till Lillemans kp, och mitt största stöd de senaste 1,5 åren. 

Hej, 

jag gör som jag brukar när jag har svårt att få fram vad jag menar, jag skriver det...

Det jag ville säga var att du har varit/är en mycket viktig person för mig, och att det är en stor sorg att förlora dig. 

Det känns en aning patetiskt, då det knappast kommer som en överraskning att du är här för att utföra en arbetsuppgift, och att den är tidsbegränsad. 

Men du har länge varit en av de viktigaste personerna i min sons liv, och då automatiskt för mig med. Vårt goda samarbete har varit nyckeln till framgång, det är jag övertygad om. Du är bra, men det är jag också, så tillsammans blir vi oslagbara, när vi drar åt samma håll! :)

Så trots att jag är rätt klok och rationell, har jag inte kunnat undvika att fästa mig vid dig, eller bli beroende av ditt stöd, även om jag försökt, eftersom jag är rätt stolt och envis. 

Du har hela tiden funnits till hands för att bolla tankar med, utan att jag någonsin har känt mig förminskad eller ifrågasatt. Jag har haft dig, när jag inte haft någon annan, att dela glädje och oro med, över både stort och smått. Någon som ser min son med samma ögon som jag. Det har varit en sorg att sakna det, och det är en sorg att mista igen. 

Dessutom tycker jag att vi har haft fina och trevliga stunder tillsammans. Tycker inte du? 

Så, om vi hittar de bästa platserna för L, så tror jag visst att jag kan se framtiden an med tillförsikt. Jag tror också att jag har redskap för att hantera resten. Men jag kommer att sakna det där extra som ger mig kraft när jag behöver det. Jag kommer att sakna dig, och Vi-et. 

Jag hoppas att jag och L båda har lyckats lämna ett litet avtryck hos dig, så att när denna arbetsuppgift är bakom dig, vi ändå kan finnas kvar i ett litet skrymsle i ditt minne.